Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘laddningsbara batterier’

Nu har jag varit på hörselvården och träffat en ingenjör, en som jag aldrig träffat tidigare och som var helt underbar.

Ett par dar innan besöket hos ingenjören misstänkte jag att det var batterifacket som fått skalet att spricka, för det är alltid ett batteri som sticker ut lite mer än de andra två. När jag tar ut batterifacket så sluter sig nästan sprickan helt, men när jag sätter tillbaka det så vidgas den igen. Det kan ni se på bilderna här nedan.

20140204_091137 20140204_091042 20140204_091517

 

 

Man kunde se sprickan på talprocessorn när jag hade den på mig. Klart jag var lite orolig att använda den, det kan ju komma in vad som helst i sprickan… :/

20140204_094159

 

Så jag antog att detta är naturligt slitage och detta bekräftade ingenjören och att detta inte var något problem att fixa.

Han tog isär den och ersatte den spruckna delen med en helt ny. Bara sådär. Jag frågade honom om det inte var i just den delen som själva processorn sitter, för där sitter ju displayen och alla knappar. Han sa att det är lätt att tro det, men det var bara batteridelen. Själva ”datorn” sitter i överdelen där mikrofonen är och där sändaren är kopplad.

Jag hade upplevt ljudet lite knasigt sen sprickan uppstod, som om ljuden blev svaga och starka emellanåt av sig själva. Det berodde antagligen på att batterierna glappade pga sprickan.

Nu är processorn som ny igen! Se bilderna nedan.

20140205_051035 20140205_050913

 

Jag har länge velat ha fjärrkontroll till min cipp, men jag visste att det nog inte fanns till just denna modell (Cochlear Nucleus Freedom). Jag frågade ingenjören iallafall, och han sa att det tyvärr inte fanns.

Jag tänkte att jag klarar mig utan fjärrkontroll. Jag tog upp nästa fråga: Laddningskitet och laddningsbara batterier. Priset på dem verkar stämma och att jag kunde beställa allt från Cochlear via deras hemsida. Jag svarade då att jag skulle ta en titt på det igen. Då sa han något som jag inte riktigt var beredd på. Han tyckte att om jag ändå tyckte att det gick bra att köra med vanliga batterier, så kunde jag fortsätta så, för att så småningom så kommer jag få talprocessorn uppgraderad till en ny modell. Och då kommer ju dessa batterier INTE att passa den nya modellen. Jag tappade hakan. Skulle jag få en ny processor…?! Han berättade för mig att man uppgraderar CI-användares talprocessorer när man haft dem ett tag. Nu har jag haft min i 7 år (jösses, vad tiden går) och man brukar få en ny modell efter ca 10 år. Med den anledningen av att gamla modeller är på väg att gå ut och till slut finns det inga reservdelar. Han berättade att t.ex. den modellen före Freedom kommer att försvinna om 3 år och att de ersätter modeller allt eftersom. Barnen är högprioriterade då processorerna är så stora för deras öron. Storleken verkar bli mindre för varje modell.

Så inom något år så är det dags för mig att få en ny modell, och jag tror att det då är Cochlear Nucleus 5 som gäller. Inte helt säker, men spännande blir det i vilket fall som helst.

Sen tog jag upp med ingenjören att jag behöver se över inställningarna i talprocessorn. Jag sa att jag inte riktigt gillade hur allt lät, att något behöver ändras. ”Inga problem”, sa han. Han föreslog att vi tar allt från början, då det var länge sedan talprocessorn ens varit kopplad till deras dator. Han sparade det gamla programmet som jag använde, och startade om hela processorn.

I över en timme höll vi på med inställningarna. Först gjorde han en mätning och kollade om jag hörde toner hela vägen. Och det gjorde jag. Vi fortsatte sedan med att jag fick lyssna på två pipljud åt gången. Ena pipet var ljusare, det andra var mörkare. Nu skulle jag tala om när dessa två pipljud blev lika starka. Just detta tror jag inte att jag gjort tidigare. Det var ganska svårt, men det gick. Dessa pipljud fanns i grupper om två, så jag fick lyssna på varje och säga om den ljusa var svagare än den mörka, eller tvärtom. Eller bara säga till direkt om det lät lika starkt.

Nästa del var att han skulle trycka på toner och höja styrkan på dem tills jag sa stopp. Det får inte kännas obehagligt eller göra ont. Han gjorde så med flera toner.

Nästa del var att lyssna på mycket svaga toner. Han sa att jag kanske inte skulle höra dem, och isåfall skulle jag säga till. Han sa att jag skulle få titta på skärmen medans han tryckte fram varje ton så att jag skulle veta när de skulle höras. Och om jag INTE hörde nån av de tonerna så skulle jag säga till. Det visade sig att de verkligen var svaga, men att jag ändå kunde höra dem. Han spelade upp dem 4 åt gången. Om jag upplevde att nån av dessa toner var svagare än de andra så skulle jag tala om det. De ska låta lika starkt. Så fortsatte vi gruppvis. När det var klart så lyssnade vi igenom alla i rad och kollade om det var jämnt hela vägen, och det var det. Perfekt.

Sen hade vi en uppgift kvar och det var att kolla de starka tonerna på samma sätt. Det var lite justeringar där också och till slut var det jämnt.

Vi avslutade med att starta processorn och jag fick lyssna på hur ingenjören pratade. Det lät ganska högt men örat anpassade sig förvånansvärt snabbt. Problemet var bara att jag avskydde min egen röst. Jag lät vrålförkyld. Mycket dov. Han förstod direkt var problemet var och pillade med datorn lite. Jag hörde hur processorn stängdes av och sen startades på nytt. Då lät min röst MYCKET bättre.

Han berättade att han gjort processorn annorlunda. Han har tagit fram de små ljuden mycket mer än vad den var inställd på tidigare. Annars är inställningen nästan likadan, bara lite bättre. Jag upplever att jag får in mycket mer och de små svaga ljuden är tydligare, och jag tyckte att jag verkar få in mer sånt som jag inte hört tidigare.

Ljudet är inte alls hårt och jobbigt längre, utan mycket mjukare och tydligare. Ändå har han inte sänkt styrkan på något sätt.

Han ominstallerade även buller- och fokusprogrammet så att de är mer anpassade efter det nya programmet. Och det gamla programmet som jag hade installerat tidigare (och som han hade sparat) ligger nu på ”Program 4” i processorn, så att jag kan återgå till den i nödfall om det nu skulle vara så att det inte alls fungerar med det nya programmet.

Vi avslutade det hela med att säga att vi provar så här och att jag får återkomma om det är något som behöver göras.

Hittills känner jag mig väldigt nöjd.

Jag återkommer med hur det har gått.

 

//L

 

 

Annonser

Read Full Post »

Ringde imorse till CI-teamet och berättade om den spruckna talprocessorn och fick en tid hos en ingenjör. Får se då vad som görs då. Kommer naturligtvis återkomma om detta.
Ska även passa på att fråga om laddningsbara batterier och dess laddningskit. Lika bra att slå två flugor i en smäll, eller hur? 🙂

// L

Read Full Post »

Nu har jag gått omkring med mitt CI efter justeringen för lite över en vecka sen och det är en STOR skillnad. Innan  justeringen kunde jag knappt ha talprocessorn igång ute i trafiken utan att få obehag, hur jag än ställde in känslighet, volym eller program. Samma sak på jobbet i den bullriga miljön. Nu känns det precis som om det har klaffat helt, precis så här ska det vara.

Nu ska jag berätta om besöket hos ingenjören, som är en av de raraste personer jag vet. Hon säger alltid precis vad hon tycker, och ibland kan det vara riktigt hårt, men ärligt. När jag kom dit, så var det första jag gjorde att berätta vad som kändes fel. Jag förklarade för henne att jag inte kunde säga exakt vad som är fel och hur det ska låta egentligen, eftersom jag ju inte vet. Jag beskrev bara obehaget, att ljudet låter förvrängt, ekande och hårt. Och att jag hela tiden fått ha volymen på 1 av 9 och känsligheten på 1-3 av 20 (det normala är 12). Allt annat var för starkt. En stund tänkte jag på CI-användaren Caroline (som finns länkad här på bloggen och som jag pratat med ibland) för hon beskrev ett problem som jag faktiskt kände igen mig i. Tror att det var något om att vissa ljud kändes vassa, stickande… Det var inte så att det gjorde ont på mig på det sättet, utan att en del ljud var så hårda att de kändes vassa, och ibland var det som om ett ljud slog mig som ett basebollsträ rätt i örat. Det kändes så i huvudet, man blev snurrig ibland. Öppnades en vattenkran nära mig (för fullt eller bara lite, det spelade ingen roll) så var det som om mitt huvud vibrerade. Hela mitt synfält blev ryckigt. Det vibrerade helt enkelt. Jag sa till ingenjören att det känns som att det gör ont, men ändå inte. Det bästa jag kunde beskriva det hela på var ”kraftigt obehag”. Jag sa att jag haft det så här ända från början i januari 2007, men att det blev värre efter senaste justeringen. Men jag hade på något sätt inbillat mig att det var nåt man skulle vänja sig vid och att det skulle bli bättre med tiden. Men man ska ju inte uppleva obehag…?

Jag snackade vidare och sa att det slutade med att jag bara använde CI på fritiden, eftersom det helt enkelt blev för jobbigt att ha den på jobbet. Och sen fick jag liksom inte tummen ur förrän nu att jag bokade tid. Ingenjören blev nästan chockad. Hon tyckte att jag skulle använt den mycket mer. I stort sett alla vakna timmar på dygnet. Jag småskämdes lite. Hon satt och funderade en stund. Sen sa hon först tänkte på att omprogrammera allt och starta om från början, men det tar tid. Hon tänkte så först eftersom jag inte haft den tillräckligt ofta och att man lika gärna börja om igen. Men så fick hon en bättre idé och det var att helt enkelt bara sänka nivåerna något snäpp. Det kanske inte skulle räcka, om någon inställning ändå ligger fel, men vi skulle försöka iallafall.

Sedan pratade vi om de olika programmen som redan fanns inprogrammerade sen förra gången. P1 var den jag använde hela tiden och som var obehaglig och P4 var samma program fast starkare och den kunde jag  ju absolut inte använda. P2 och P3 var bakgrunds- och bullerdämpande. Tyckte inte att de fungerade heller, pga de hårda ljuden.

Vi kopplade min talprocessor till datorn och hon började knappa in inställningar. Sedan startades talprocessorn om och sen fick jag lyssna. Inställningen hade blivit lägre, 1-2 snäpp, men det var fortfarande starkt. Vi satt och pratade en liten stund så att jag kunde lyssna på henne och på min egen röst, men det kändes inte helt okej. Hon gick ner ett snäpp till. Det är inga jätteskillnader, men ändå. Just denna var okej. Nu hade vi ställt volymen på 9 och känsligheten på 12. Program 1 (P1). Efter några minuter kändes det fortfarande bra, så vi bestämde oss för att prova detta. Sedan installerades bullerprogrammet på P2, den ska jag ställa om till på jobbet exempelvis om jag upplever alltför höga ljudnivåer, och då sänks nivåerna ytterligare. På P3 hamnade bakgrundsdämpande programmet, som jag kan ta till om jag sitter på café eller restaurang med någon med alla människor bakom mig, folk som pratar högt, tappar bestick eller tallrikar, bebisar som skriker, mobiltelefoner som ringer, servitriser som frågar alla ”vad vill ni beställa?” osv osv… Och P4 blev samma som P1, fast starkare som jag kan gå till om jag skulle uppleva att ettan blir svag trots ökad volym och känslighet. Det är precis som förra gången CI blev justerad, fast nu till en bra nivå.

Efter detta fortsatte vi prata lite. Ingenjören berättade att de som har CI egentligen aldrig kan få ont i örat av starka ljud, eftersom ljudet går en annan väg. Hörande eller de som bär vanlig hörapparat kan få ont  av höga ljud, just för att ljuden slår hårt mot trumhinnan (det är det som ger smärta), och sen fortsätter det genom mellanörat och innerörat. Men implantatets elektroder är inopererade i öronsnäckan underifrån. Och från det ögonblicket som man stuckit hål på snäckan så att man får in elektroderna i snäckan en bit, så är man döv för gott och hör bara genom CI och dess talprocessor. Om man redan är döv från början, så märker man liksom ingen skillnad, men är man ”bara” gravt hörselskadad som jag, med bara lite hörselrester, så märks det lilla. I skrivandets stund funderar jag på om jag berättat i detalj vad som orsakat min grava hörselnedsättning, men berättar det iallafall. Det är medfött och man vet inte riktigt varför. Skadan sitter inne i snäckan på båda öronen, det saknas hårceller i dem. Hur ska jag förklara så enkelt som möjligt hur de fungerar…? Jag ska göra ett gott försök. Nu vet jag inte hur många hårceller man normalt har, nån miljon kanske. Med åren tappar man hårceller, det är därför det är vanligt att äldre människor hör illa. Om man utsätts för en plötslig hård smäll, en explosion eller liknande i närheten, så kan man förstöra dessa hårceller (och inte bara trumhinnan och mellanörat), de rycks upp med rötterna. Hårcellerna sitter hela vägen in genom snäckan på rad och flyttar över alla ljud som på löpband hela vägen in till snäckans centrum där hörselnerven finns. När hörselnerven tar emot dessa ljud, skickar den signaler till hjärnan som uppfattar ljud, och då hör man. Men eftersom hårcellerna fattas på mig, så rullar inte löpbandet till hörselnerven. Det är bara riktigt starka dova ljud som når fram, men bara lite. Högerörat som är CI-opererat hör ingenting alls utan talprocessorn. ”No signal” typ… den vänstra har bara lite hörselrester, precis som den högra från början. Hursomhelst, så kan man inte få ont på samma sätt som hörande vid höga ljud. Men hur kan man då ändå känna smärta…? Jo, det är för att kroppen reagerar på det starka obehaget, och man spänner sig nåt så oerhört pga det och då inbillar man sig på nåt sätt att det gör ont. Det är en riktigt intressant förklaring. Elektroderna kan inte heller orsaka smärta, de kan inte brännas på något sätt eller ge stötar.

Vi pratade om orsaken till de alltför starka programmen. Under en tid har jag tänkt på en grej, och det är att det är jag själv som gjort dessa inställningar från början. När jag blev inkopplad de första gångerna i början, så fick jag ju själv sitta vid tangentbordet till datorn som talprocessorn var kopplad till under programmeringen och titta på en massa inställningar och höja/sänka varje inställning så att det kändes bra. Ingenjören satt och tittade på. Problemet var att jag valde för starka inställningar. Fastän jag visste att ingenjören talat om vikten av att nivåerna ska kännas behagliga och inte  för starka (och inte för svaga heller för den delen), så satt jag ändå och valde inställningar som var på gränsen till för starka. Det är nog för att jag vill så mycket, jag vill höra så mycket som möjligt. När jag gjorde dessa knapptryckningar själv på tangentbordet, så hördes bara ett pip för varje knapptryck, men ljudstyrkan ändrades om jag höjde eller sänkte. Jag skulle använda pil upp och pil ner knapparna för höjning och sänkning. På varje inställning valde jag vad jag trodde var behagliga ljudnivåer. Det var en helt annan sak när man väl satte igång processorn för att höra riktiga ljud. Det kändes rörigt och högt i början och jag inbillade ju mig då att det var en vanesak och sa till ingenjören att detta ska nog gå bra. Ack, så fel jag hade.

Men nu hade man kommit tillbaka och fått ordning på detta. Och det känns jättebra nu!

Nu kan jag cykla ute i trafiken utan att nästan cykla ner i diket av obehag för att en bil kör förbi mig. Jag fick till och med huvudvärk av det ibland, det var som om det strålade rätt igenom huvudet av smärta så fort en bil körde förbi mig. Men egentligen fanns ju inte smärtan där på riktigt, det var spänning pga obehag. Och på jobbet kunde jag tidigare bli snabbt trött av alla höga ljud på jobbet, det kändes som om huvudet vibrerade. Och eftersom jag spände mig så mycket fick jag ofta huvudvärk.

Men inte nu längre. Nu kan jag till och med samtala med någon utan att jag upplever att den andre har en vass röst. Nu cyklar jag lugnt och fint ute i trafiken utan att spänna mig och nästan gnissla tänder. Och på jobbet känns ljuden bra jämfört med innan, nu filtrerar jag rösterna från arbetskamraterna lite bättre än tidigare i oväsendet. Att titta på TV med teleslinga fungerar jättebra nu jämfört med innan då allt bara var för högt. Än så länge fungerar allt som det ska! Och det kan bli ännu bättre längre fram.

Jag plockade fram min trasiga sändare, den som jag bloggat om tidigare. Den fungerar fortfarande trots det lilla brottet på kabeln, men det var ändå dags att byta den mot en ny. Och det var inga problem alls. Jag bad om att få fler mikrofonskydd, det där höljet över mikrofonen som man kan byta ut emellanåt vid behov, till och med i andra färger än talprocessorns bruna färg. Jag fick ta för mig och valde inte bara bruna, utan även lilametallicfärgade som jag tycker så mycket om. Så jag fick alltså med mig en ny reservsändare och mikrofonskydd.

Sen fick jag veta en grej. Blev lite paff faktiskt. Egentligen pratade vi om laddningsbara batterier och laddningskitet till talprocessorn, för jag undrade över priset. Det är fortfarande 4-5000 kr. Jag sa att jag nog ska vänta till januari 2012 då jag skulle få Nucleus 5, för då har 5 år gått tills jag skulle få en ny talprocessor från Cochlear. Då kan jag ju köpa laddningskitet till den nya istället, och köra på vanliga batterier tills dess. Ingenjören blev lite förvånad. Hon sa att det inte blir nån Nucleus 5, för man får inte en ny processor var femte år. Jag höjde på ögonbrynen. Jag sa att jag fått den informationen tidigare att man får en ny processor var femte år. Ingenjören sa att den personen som sagt detta har missförstått. Nucleus 5 får bara de som står i kö för operation och som valt Cochlear. Personer som haft CI länge, sen 90-talet då det kom ut, och som har Cochlear, får Nucleus Freedom om deras nuvarande äldre modeller behöver bytas ut av nån anledning. Det är isåfall längre fram i tiden som jag skulle kunna få Nucleus 5, om min Nucleus Freedom av nån anledning skulle behöva bytas ut, exempelvis om den skulle gå sönder och inte vara värd att laga. Dessutom är det ingen skillnad på Nucleus Freedom och Nucleus 5, fick jag veta. Det enda som skiljer dem åt är att Nucleus 5 har tunnare implantat, mindre talprocessor och dessutom är styrd med fjärrkontroll. (det sistnämnda vill jag faktiskt inte ha, då jag bara skulle vara rädd att tappa den). Ljudmässigt är de likadana. Det förklarar varför en barndomsvän till mig som CI-opererades på 90-talet och fick Cochlear, sent i våras uppgraderade till Nucleus Freedom och inte till Nucleus 5. Tänkte aldrig riktigt så noga på det, jag trodde att Nucleus 5 kanske inte var färdigprogrammerade för att passa till Freedom. I våras fick jag ju veta att Nucleus 5 håller på att programmeras så att den ska kunna passa ett implantat från Freedom. Kanske även ännu äldre modeller.

Jag hängde inte läpp över att få veta att det inte är aktuellt med nån Nucleus 5 för min del, iallafall inte på många år. Bara att veta att Nucleus Freedom är identisk ljudmässigt med Nucleus 5 gjorde mig nöjd. Hade det varit så att femman var bättre på något sätt, så hade man nog kanske undrat en del.

Read Full Post »