Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Urjobbigt

Nu har jag använt cippen lite. Hittills bara på jobbet i fredags, igår och nu idag. När jag kommer hem är jag helt slut i örat och den åker av direkt innanför dörren hemma. Det är mycket oväsen på jobbet. Jag stör mig på att jag inte kommer ihåg vad de 4 olika programmen i processorn  stod för. P1 är ju den vanliga jag använder, men P2-P4…? Just det, nåt av dem var starkare, tror jag. Men jag vill inte testa, då gör det förmodligen ont. Känns som jag har superhörsel på cippörat nu. Känns som jag hör minsta lilla ljud. Och vanliga ljud är som en tegelsten i huvudet.  Talprocessorn är hela tiden inställd på lägsta volym och lägsta känslighet och rätt program. Ändå är det så här jobbigt. De ljud jag absolut inte klarar av nu är folk som pratar högt, prasslande med papper (särskilt tidningar och papperspåsar), när man spolar i kranen och toaletten, när nån drar ut stolen så att det skrapar i golvet. Såna vardagliga ljud… det enda som känts bra är att lyssna på musik i halsslinga med hörapparaten samtidigt.
Får se hur det känns under veckan här.

Annonser

Nytt försök

Jag har inte använt talprocessorn på flera månader nu. Har nu bestämt mig för att försöka på nytt, av två anledningar: 1. Om jag ska få en ny talprocessormodell från Cochlear nästa år, så vill jag förbereda örat i god tid, 2. Jag tror att jag mår lite bättre mentalt nu för att orka med ljud lite mer.
2014 och 2015 var (ursäkta språket) riktiga skitår. Lite av 2013 också. Mycket hände och fick mig att må dåligt. Inget jag tänker ta upp här och nu.

Jag har börjat lyssna på musik via Spotify i mobilen igen med blåtandshalsslingan (bluetooth-halsslinga), den gamla modellen Nokia Wireless Loopset LPS-5. Fast då bara med den vanliga hörapparaten. Det är dags nu att beställa den nya LPS-6, då den gamla verkar tappa signalen och sprakar ibland. Jag kommer skriva här när jag fått hem den och berätta hur den är.

När jag var på besök den gången på CI-verksamheten för att talprocessorn spruckit, så berättade ingenjören ju att man brukar få ny processor var tionde år (i skrivande stund minns jag inte om jag skrev detta i det blogginlägget) eftersom äldre modeller utgår och till slut finns inga reservdelar. Så om jag räknat rätt så blir det i januari 2017 som jag får en ny processor av modellen som kom efter Cochlear Nucleus Freedom, vilken då är Cochlear Nucleus 5. Då var det 10 år sedan jag fick CI inkopplad för första gången. Jag har en känsla av att allt kommer fungera bättre med den nyare modellen.

Imorgon kommer jag ta på mig talprocessorn igen och se om jag fixar det. Ser inte direkt fram emot att höra de där metalliska och smått pipande ljuden, men jag MÅSTE försöka igen. Operationen får inte vara helt bortkastad.
Åh, ibland avskyr jag verkligen att vara gravt hörselskadad…

Ett inlägg om sjukvården

Detta inlägg rör INTE hörselvården, utan den allmänna sjukvården. Jag vet inte riktigt hur det är i resten av detta avlånga land, men här i Göteborg kan man inte ringa vårdcentral och prata direkt med personal och boka tid längre om man behöver komma till läkare. Är man är hörselskadad och inte kan prata i telefon så är det omöjligt. Så upplever jag det.

Jag har känt mig krasslig ett bra tag och har försökt få kontakt med VC.
Vad är problemet, undrar ni kanske. Jo detta: jag använder mig av texttelefoni.se via dator eller en app i mobilen. Allt går väl när man ringer vårdcentral med en tolk emellan. Men sen tar det stopp då tolken säger att vårdcentralen svarar med en telefonsvarare som säger att man ska lämna nummer så ringer de upp.
Jag går i taket av det här. Hur ska DE kunna ringa upp MIG?
Jag har försökt att lämna meddelande om att boka tid i ”Mina vårdkontakter” och vad det gäller. Men jag får bara svar tillbaka om att jag ska ringa till dem på telefontid.
Senast denna förmiddag gjorde jag ett nytt försök att ringa via texttelefoni och hoppades att en riktig person svarade. Nejdå, där kom det igen: lämna nummer så ringer vi upp kl 08.55.
Det går ju inte.
För en stund sen skrev jag ett nytt meddelande till VC via ”mina vårdkontakter”.
Jag informerade dem noga om min hörselskada. De borde vid det här laget veta det. Jag skrev om hur texttelefonin från en dator fungerar. Det är inget telefonnummer man ringer ifrån, utan Internet. På det sättet kan de inte ringa upp mig. Jag bad dem säga till mig vad jag ska göra för att få en tid hos läkare.

Jag väntar nästan med spänning på deras svar.

Jag skulle ju kunna gå på deras jourtid på morgnarna, men jag vill inte vänta i två timmar bara för att få fem minuter hos nån sjuksköterska, som är för stressad för att lyssna ordentligt på vad man vill säga. Jag behöver bli undersökt ordentligt och eventuellt lämna prov, eftersom jag inte känt mig helt okej sen höstas.

Ska jag behöva be nån anhörig hörande ringa åt mig? En vän? En kollega? Såna privata saker vill jag helst inte be någon ta hand om.

Är det fler hörselskadade/döva som har samma problem med att ringa vårdcentral eller liknande?
Är det nån som vet en lösning på detta? Nåt som jag missat totalt? Tacksam för svar i såna fall!

Uppdatering 19 feb: Nu kom det ett meddelande från VC. Nästa fredag har jag en tid hos läkare.
Så det jag skrev gjorde visst susen.
Kommer ta upp problemet med läkaren om det här med att ringa till dem. Det ska inte vara så svårt för en hörselskadad/döv att kunna nå sin vårdcentral via texttelefoni. Det måste finnas nåt enkelt sätt.

Jag kommer snart att beställa nya bluetooth-hörslingan Nokia Wireless Loopset LPS-6. Fick en kommentar om att den funkar perfekt.

Just nu ser jag att den går att köpa på Udéns postorder.

Klicka här för att komma till produkten på Udéns.

Min gamla LPS-5 känns väldigt föråldrad jämfört med den nya. Blir nåt att se fram emot!

Vattentät hörapparat

På 80-talet hade jag en vattentät hörapparat när jag badade och gick i simskolan. Den kallades ”Sjöhästen” av audionomen, kommer jag ihåg. Om det inte var ”Delfinen”. Jag kommer också ihåg att audionomen sa att jag fick behålla den för gott då hon förstod att jag var duktig i simskolan och älskade att bada och simma.
Av en slump hittade jag den lilla förvaringsasken i en låda idag. Jag visste att jag hade kvar den, men inte var den låg.
Den vattentäta hörapparaten är en Rionet HB-35, från japanska RION.

Den funkar än! 😀

image

Jag vet att jag inte skrivit på flera månader. Och nej, bloggen kommer inte läggas ner. Jag har sett att den fortfarande får en hel del besök dagligen.

Anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte har nåt att berätta om mitt CI i nuläget.

Har tagit en paus från den nu ett tag. Vet inte hur länge, men det är inte för alltid.

Skälet är att jag inte gillar hur allt låter med CI. Det är alltid nåt som är fel. Och jag kan inte sätta fingret på det. Jag måste fortfarande köra med munavläsning för att jag är beroende av det. Ingenting är tydligt med CI överhuvudtaget. Jag tappade tålamodet nångång i våras. Jag önskar att jag också hade haft en fjärrkontroll till talprocessorn så att man slapp ta av sig den hela tiden för att kolla vilket program, känslighet och volym man ligger på. För ibland VET man inte. Visst, jag vet att jag skrivit om att jag inte vill ha fjärrkontroller och sånt, men man kan ju ändra sig.

Ljudet är aldrig bra i CI. Antingen är det för starkt, för svagt, för otydligt, för högt. Och kommer jag nånsin bli av med det där metalliska ljudet helt?

Jag har ju aldrig haft nån riktig hörsel. Därför kan jag inte tala om vad som är fel och vad de skulle kunna göra för att det ska bli bättre. Det är bara chansningar hela tiden. Och eftersom jag jobbar så har jag inte tid att springa till CI-verksamheten hela tiden.

För ungefär två månader sen fick jag ett mejl från hörselpedagogen. Hen frågade om jag ville träffa en tjej och informera henne om CI. CI-informatör igen. Jag svarade hörselpedagogen om hur läget är.

Det är inte hela sanningen.  Jag har även haft det väldigt svårt i privatlivet, som påverkat min hälsa och därmed hörseln. I våras var jag med om något hemskt, det var nära att det blivit en familjetragedi. Väldigt nära att jag förlorade en familjemedlem, och det har påverkat mig djupt. Tänker inte gå in på detaljer. Kämpar med det än idag.

Detta har jag berättat för hörselpedagogen.

Kommer ta fram cippen igen så småningom. Fast inte just nu när jag är så ljudkänslig, stressad och otålig.

Eller så blir det en nystart den dag jag uppgraderar min talprocessor om nåt år.

Och den dag jag börjar använda cippen igen, så skriver jag.

Upps, blogginlägget blev visst inte så kortfattat som det var tänkt. 🙂

Ta hand om er alla!

Det går framåt

Nu har jag varit duktig och använt talprocessorn varje dag, sen den nya omprogrammeringen för snart 3 veckor sedan. Viktigast för mig var det att använda den på jobbet.

Har märkt att jag hänger med mer nu i samtal, men att jag snabbt blir tröttare igen i både öra och huvud, så därför händer det ofta att talprocessorn åker av så fort jag kommit innanför dörren hemma. 

Ingenjören hade låtit programmera in ett nytt bullerprogram som var anpassat till den nya inställningen, men som drar ner nivån på bullriga ljud. Har testat bullerprogrammet, men jag vill inte ha den nu heller, precis som förra gången. Trodde att det skulle funka hyfsat bra, men det tog bort alla viktiga ljud, hur mycket jag än justerar själv. Aktiverade jag bullerprogrammet så sänkte den inte bara alla bullrande ljud, utan ALLA ljud. Jag hörde t.ex. inte att en kollega ropade på mig, skrek och busvisslade en bra bit ifrån mig. Just för att jag hade ryggen vänd mot honom, och alla ljud som är bakom mig försvinner pga bullerprogrammet. Jag hade hört honom om jag hade haft det vanliga programmet inställt. Jag blev lite besviken, och trots att jag inte ska göra det, så SKÄMDES jag. Jag hade ju precis varit och justerat allting och så HÖR jag inte… man känner ju sig pinsam. Jag fick förklara läget för kollegan. Han sa att det inte gjorde nåt, han vet ju att jag är hörselskadad. Jag gjorde det klart för både mig och honom, att det bästa är att jag skippar detta bullerprogram hädanefter.

Så började jag tänka i andra banor… jag kan ju inte hjälpa att jag hör dåligt, och jag kommer nog aldrig upp i samma nivå på hörselkurvan som hörande ligger på. Det är nog nåt jag har försökt sträva efter hela tiden, men som jag nu kanske borde släppa taget om. Jag får helt enkelt acceptera min hörsel som den är. Jag vet en ingenjör som träffade mitt i prick under ett hörseltest jag gjorde för något år sedan. Hon sa att jag har prestationsångest, hon upplevde att jag blev besviken på mig själv för att jag inte hörde bättre än så. Själv tyckte HON att jag utvecklats massor hörselmässigt.

Nåt som stör mig är att jag fortfarande tycker att röster är otydliga när jag lyssar på nåt i radio. Kommer jag alltid att vara beroende av munavläsning? 

Jag vet ju också att jag kommer upptäcka nya ljud under många år, om inte alla år under mitt liv. Tålamod får jag nog ha…

Nu finns det tillfällen då jag absolut inte använder talprocessorn. Och det är när jag tränar. Jag började träna i början på januari, då jag köpte mig en spinningscykel till hemmet, och den får mig att svettas floder, vilket visar att den funkar precis som den ska. Men då är ju nackdelen att jag svettar ner talprocessorn. Hörapparaten åker av för den delen också. Jag vet att det finns skydd för hörapparater och talprocessorer, men jag är inte riktigt intresserad av det.

Förra veckan gick jag och blev medlem i Nordic Wellness, ett gym. Kommer att gå på gruppträningar då och då, och där skulle ju egentligen talprocessorn varit till stor nytta, men jag kommer ju oroa mig för att svettas för mycket på den. Men ska nog göra ett försök att testa den vid nåt träningspass som inte är så svettigt.

Igår var jag ute med kollegorna. Efter jobbet åkte vi och körde gokart och avslutade med restaurang. Jag hade talprocessorn på mig på jobbet som vanligt, men när jag skulle åka hem emellan, så lämnade jag talprocessorn hemma, jag var orolig för att den skulle skadas under gokart-racet. Jag ångrar det att jag lämnade den hemma, jag kände mig handikappad helt plötsligt. Instruktören på gokart-banan stod och informerade om regler och allt viktigt, men jag hörde knappt vad han sa. Jag har kört gokart förr, och vet reglerna sen tidigare, men tänk om han sa nåt annat viktigt? Nån ny regel? Vad som helst? Som tur är så har man gulliga kollegor, som ställde upp på att förklara tydligare. Sen var det bara att bränna gummi. 

Restaurangen var det också svårt med. Hängde knappt med i vad alla sa. 

Nästa gång ska jag banne mig ta med mig den. Har visst vant mig vid cippen nu och är beroende! 🙂