Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Cochleaimplantat (CI)’ Category

Nu har jag varit och hämtat nya bluetooth-halsslingan på posten. Den hade kommit redan i fredags, men aviseringar skickades till fel mobilnr. Trodde först att försändelsen kommit bort eller att det inte skickats ännu, så jag kontaktade Udéns som då berättade att de skickat försändelsen till mig och att den fanns att hämta på närmaste utlämningsställe. Kundtjänst uppgav ett mobilnr som posten skulle ha aviserat från (vilket de gjort som galningar) och det numret hade jag för över 4 år sedan. Ändå har jag uppgett nya numret varje gång efteråt som jag handlat hos dem. Jag fick kollinumret och kunde då hämta ut den.

Jag har förstått att nya Wireless Loopset LPS-6 kommer från Jentafon, inte Nokia.

Jag gillar hur LPS-6 ser ut och känns. Det yttre höljet känns precis som LPS-5 gjorde när den var ny. Det är plast, fast med en mjuk känsla, nästan som gummi. Svart och halvblank. 

Jag gillar starkt att batteriet laddas via USB. Jättebra, för om den dör när man är ute nånstans så kommer en portabel usb-laddare att kunna ladda den på plats. Det kunde man inte med den gamla slingan. Det var eluttag som gällde eller så fick man krångla med adapter till usb-laddare som man ofta slarvade bort eller glömde.

Lite skillnad i storlek mellan Nokia Wireless Loopset LPS-5 och Jentafon Wireless Loopset LPS-6, men vikten känner jag inte direkt nån skillnad på. Själva slingan är lika långa på båda.

Nu har jag suttit och lyssnat på musik en stund via Spotify i mobilen (som är en Samsung Galaxy S7, om ni undrar). Med hörapparaten låter det bra, men inte riktigt lika bra med CI. Har fortfarande problem med ljudkänslighet där. Ljudet i slingan är bra, fast volymkontrollen på halsslingan är lite mysko. Jag måste ha den på max för att det ska låta bra, men det blir riktigt högljutt ibland. DÅ händer det konstiga: jag vill bara sänka ett snäpp, och trycker en gång på minus. Då är det precis som om jag tryckt minst 5 gånger, fast det bara hördes en pipton när jag tryckte. Ett pip för varje höjning eller sänkning. Det blir jättelågt. Jag får ha den på max och styra volymen på mobilen istället. Funkar mycket bättre. 

Den gamla halsslingan kunde man bara ansluta till en enhet åt gången. Om jag ville ansluta den till min dator, och jag hade den sist till mobilen, så måste jag återställa slingan emellan och sen ansluta till datorn.

Det behöver man inte på den nya. Den kan anslutas till fler enheter på samma gång, och så ansluter den sig till den enhet som är närmast och har bluetooth påslagen. 

Jentafon Wireless Loopset LPS-6 är helt klart godkänd. ”Den funkar ju” är min tanke just nu. Senare ska jag testa att se video i mobilen och se om det är bättre, sämre eller likadant.

Nångång kanske jag lär mig prata i tfn med slingan, har ju dragit mig för det i alla år.

Annonser

Read Full Post »

Nu har jag fått tummen ur och bytt hörapparat på vänster öra idag, då min gamla Unitron Hearing 360 strulat länge (faktiskt redan från början).

Först gjordes nytt hörseltest på vänster öra, vilket inte visade nån större förändring, och det var skönt att veta. Audionomen plockade fram en ny hörapparat och gjorde några inställningar och anpassade den till mitt audiogram. Först var det lite problem med att koppla upp hörapparaten till datorn, för att talprocessorn på höger öra gav störningar pga magneten i talprocessorns sändarspole. Fick stänga av och plocka av talprocessorn och lägga den långt bort från all teknik, hahaha. När problemet var löst, så behövde han bara starta hörapparaten så kändes den perfekt i ljudet. Inga ytterligare inställningar behövde han göra. Hörapparaten känns som gjord för mig! 

Det blev en Oticon Dynamo SP10. Mindre och smidigare än min gamla Unitron. 

Bild på hörseltest ovan.

Bilder på nya hörapparaten ovan.

Upplever att den går bra ihop med talprocessorn. I september ska jag tillbaka till hörselvården för utvärdering. Då är det antingen för att justera inställningar eller byta till en ny. Skulle det vara så att jag är nöjd med hörapparaten hela sommaren, så behöver jag bara avboka tiden. 

Just nu känns det toppen!

Read Full Post »

Jag har inte använt talprocessorn på flera månader nu. Har nu bestämt mig för att försöka på nytt, av två anledningar: 1. Om jag ska få en ny talprocessormodell från Cochlear nästa år, så vill jag förbereda örat i god tid, 2. Jag tror att jag mår lite bättre mentalt nu för att orka med ljud lite mer.
2014 och 2015 var (ursäkta språket) riktiga skitår. Lite av 2013 också. Mycket hände och fick mig att må dåligt. Inget jag tänker ta upp här och nu.

Jag har börjat lyssna på musik via Spotify i mobilen igen med blåtandshalsslingan (bluetooth-halsslinga), den gamla modellen Nokia Wireless Loopset LPS-5. Fast då bara med den vanliga hörapparaten. Det är dags nu att beställa den nya LPS-6, då den gamla verkar tappa signalen och sprakar ibland. Jag kommer skriva här när jag fått hem den och berätta hur den är.

När jag var på besök den gången på CI-verksamheten för att talprocessorn spruckit, så berättade ingenjören ju att man brukar få ny processor var tionde år (i skrivande stund minns jag inte om jag skrev detta i det blogginlägget) eftersom äldre modeller utgår och till slut finns inga reservdelar. Så om jag räknat rätt så blir det i januari 2017 som jag får en ny processor av modellen som kom efter Cochlear Nucleus Freedom, vilken då är Cochlear Nucleus 5. Då var det 10 år sedan jag fick CI inkopplad för första gången. Jag har en känsla av att allt kommer fungera bättre med den nyare modellen.

Imorgon kommer jag ta på mig talprocessorn igen och se om jag fixar det. Ser inte direkt fram emot att höra de där metalliska och smått pipande ljuden, men jag MÅSTE försöka igen. Operationen får inte vara helt bortkastad.
Åh, ibland avskyr jag verkligen att vara gravt hörselskadad…

Read Full Post »

Jag vet att jag inte skrivit på flera månader. Och nej, bloggen kommer inte läggas ner. Jag har sett att den fortfarande får en hel del besök dagligen.

Anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte har nåt att berätta om mitt CI i nuläget.

Har tagit en paus från den nu ett tag. Vet inte hur länge, men det är inte för alltid.

Skälet är att jag inte gillar hur allt låter med CI. Det är alltid nåt som är fel. Och jag kan inte sätta fingret på det. Jag måste fortfarande köra med munavläsning för att jag är beroende av det. Ingenting är tydligt med CI överhuvudtaget. Jag tappade tålamodet nångång i våras. Jag önskar att jag också hade haft en fjärrkontroll till talprocessorn så att man slapp ta av sig den hela tiden för att kolla vilket program, känslighet och volym man ligger på. För ibland VET man inte. Visst, jag vet att jag skrivit om att jag inte vill ha fjärrkontroller och sånt, men man kan ju ändra sig.

Ljudet är aldrig bra i CI. Antingen är det för starkt, för svagt, för otydligt, för högt. Och kommer jag nånsin bli av med det där metalliska ljudet helt?

Jag har ju aldrig haft nån riktig hörsel. Därför kan jag inte tala om vad som är fel och vad de skulle kunna göra för att det ska bli bättre. Det är bara chansningar hela tiden. Och eftersom jag jobbar så har jag inte tid att springa till CI-verksamheten hela tiden.

För ungefär två månader sen fick jag ett mejl från hörselpedagogen. Hen frågade om jag ville träffa en tjej och informera henne om CI. CI-informatör igen. Jag svarade hörselpedagogen om hur läget är.

Det är inte hela sanningen.  Jag har även haft det väldigt svårt i privatlivet, som påverkat min hälsa och därmed hörseln. I våras var jag med om något hemskt, det var nära att det blivit en familjetragedi. Väldigt nära att jag förlorade en familjemedlem, och det har påverkat mig djupt. Tänker inte gå in på detaljer. Kämpar med det än idag.

Detta har jag berättat för hörselpedagogen.

Kommer ta fram cippen igen så småningom. Fast inte just nu när jag är så ljudkänslig, stressad och otålig.

Eller så blir det en nystart den dag jag uppgraderar min talprocessor om nåt år.

Och den dag jag börjar använda cippen igen, så skriver jag.

Upps, blogginlägget blev visst inte så kortfattat som det var tänkt. 🙂

Ta hand om er alla!

Read Full Post »

Det verkar som om den nya omprogrammeringen av talprocessorn gett resultat.

Jag känner inget obehag alls av att använda cippen på jobbet när jag befinner mig på produktionsavdelningen där det är mycket buller. Jag upplever det som att ljuden är flera nyanser rikare och jag hör längre bort i oväsendet. Den nya inställningen på talprocessorn passar mycket bra ihop med den vanliga hörapparatens inställning.

Jag upplever tal mycket bättre. En kollega som pratade i telefon med en kund stod tre meter ifrån mig vid ett tillfälle och jag råkade höra en mening han sa utan att titta på honom. ”Då ska vi se här… jag ska bara skriva ner detta snabbt”.  Känns fantastiskt!

Igår var det alltså första dan jag testade cippen med det nya programmet och det var bara en enda grej som jag stördes av: en kollega använde en elektrisk såg och det var ett obehagligt ljud. Men det tror jag faktiskt att till och med normalhörande kan störas av.

Ytterligare ett nytt ljud upplevde jag igår, som fick mig att haja till och undra om det var ytterdörren som lät. Men det var min kaffebryggare som knäppte till. När den bryggt färdigt så brukar det pysa till när vattenbehållaren tömts helt. Men tydligen så kan det knäppa till också en stund efteråt, och det har jag ALDRIG hört förut. När det hände så satt jag vid bordet 3-4 meter ifrån. Spännande! Det ska bli intressant att höra vilka nya ljud som kommer. 🙂

 

//L

Read Full Post »

Nu har jag varit på hörselvården och träffat en ingenjör, en som jag aldrig träffat tidigare och som var helt underbar.

Ett par dar innan besöket hos ingenjören misstänkte jag att det var batterifacket som fått skalet att spricka, för det är alltid ett batteri som sticker ut lite mer än de andra två. När jag tar ut batterifacket så sluter sig nästan sprickan helt, men när jag sätter tillbaka det så vidgas den igen. Det kan ni se på bilderna här nedan.

20140204_091137 20140204_091042 20140204_091517

 

 

Man kunde se sprickan på talprocessorn när jag hade den på mig. Klart jag var lite orolig att använda den, det kan ju komma in vad som helst i sprickan… :/

20140204_094159

 

Så jag antog att detta är naturligt slitage och detta bekräftade ingenjören och att detta inte var något problem att fixa.

Han tog isär den och ersatte den spruckna delen med en helt ny. Bara sådär. Jag frågade honom om det inte var i just den delen som själva processorn sitter, för där sitter ju displayen och alla knappar. Han sa att det är lätt att tro det, men det var bara batteridelen. Själva ”datorn” sitter i överdelen där mikrofonen är och där sändaren är kopplad.

Jag hade upplevt ljudet lite knasigt sen sprickan uppstod, som om ljuden blev svaga och starka emellanåt av sig själva. Det berodde antagligen på att batterierna glappade pga sprickan.

Nu är processorn som ny igen! Se bilderna nedan.

20140205_051035 20140205_050913

 

Jag har länge velat ha fjärrkontroll till min cipp, men jag visste att det nog inte fanns till just denna modell (Cochlear Nucleus Freedom). Jag frågade ingenjören iallafall, och han sa att det tyvärr inte fanns.

Jag tänkte att jag klarar mig utan fjärrkontroll. Jag tog upp nästa fråga: Laddningskitet och laddningsbara batterier. Priset på dem verkar stämma och att jag kunde beställa allt från Cochlear via deras hemsida. Jag svarade då att jag skulle ta en titt på det igen. Då sa han något som jag inte riktigt var beredd på. Han tyckte att om jag ändå tyckte att det gick bra att köra med vanliga batterier, så kunde jag fortsätta så, för att så småningom så kommer jag få talprocessorn uppgraderad till en ny modell. Och då kommer ju dessa batterier INTE att passa den nya modellen. Jag tappade hakan. Skulle jag få en ny processor…?! Han berättade för mig att man uppgraderar CI-användares talprocessorer när man haft dem ett tag. Nu har jag haft min i 7 år (jösses, vad tiden går) och man brukar få en ny modell efter ca 10 år. Med den anledningen av att gamla modeller är på väg att gå ut och till slut finns det inga reservdelar. Han berättade att t.ex. den modellen före Freedom kommer att försvinna om 3 år och att de ersätter modeller allt eftersom. Barnen är högprioriterade då processorerna är så stora för deras öron. Storleken verkar bli mindre för varje modell.

Så inom något år så är det dags för mig att få en ny modell, och jag tror att det då är Cochlear Nucleus 5 som gäller. Inte helt säker, men spännande blir det i vilket fall som helst.

Sen tog jag upp med ingenjören att jag behöver se över inställningarna i talprocessorn. Jag sa att jag inte riktigt gillade hur allt lät, att något behöver ändras. ”Inga problem”, sa han. Han föreslog att vi tar allt från början, då det var länge sedan talprocessorn ens varit kopplad till deras dator. Han sparade det gamla programmet som jag använde, och startade om hela processorn.

I över en timme höll vi på med inställningarna. Först gjorde han en mätning och kollade om jag hörde toner hela vägen. Och det gjorde jag. Vi fortsatte sedan med att jag fick lyssna på två pipljud åt gången. Ena pipet var ljusare, det andra var mörkare. Nu skulle jag tala om när dessa två pipljud blev lika starka. Just detta tror jag inte att jag gjort tidigare. Det var ganska svårt, men det gick. Dessa pipljud fanns i grupper om två, så jag fick lyssna på varje och säga om den ljusa var svagare än den mörka, eller tvärtom. Eller bara säga till direkt om det lät lika starkt.

Nästa del var att han skulle trycka på toner och höja styrkan på dem tills jag sa stopp. Det får inte kännas obehagligt eller göra ont. Han gjorde så med flera toner.

Nästa del var att lyssna på mycket svaga toner. Han sa att jag kanske inte skulle höra dem, och isåfall skulle jag säga till. Han sa att jag skulle få titta på skärmen medans han tryckte fram varje ton så att jag skulle veta när de skulle höras. Och om jag INTE hörde nån av de tonerna så skulle jag säga till. Det visade sig att de verkligen var svaga, men att jag ändå kunde höra dem. Han spelade upp dem 4 åt gången. Om jag upplevde att nån av dessa toner var svagare än de andra så skulle jag tala om det. De ska låta lika starkt. Så fortsatte vi gruppvis. När det var klart så lyssnade vi igenom alla i rad och kollade om det var jämnt hela vägen, och det var det. Perfekt.

Sen hade vi en uppgift kvar och det var att kolla de starka tonerna på samma sätt. Det var lite justeringar där också och till slut var det jämnt.

Vi avslutade med att starta processorn och jag fick lyssna på hur ingenjören pratade. Det lät ganska högt men örat anpassade sig förvånansvärt snabbt. Problemet var bara att jag avskydde min egen röst. Jag lät vrålförkyld. Mycket dov. Han förstod direkt var problemet var och pillade med datorn lite. Jag hörde hur processorn stängdes av och sen startades på nytt. Då lät min röst MYCKET bättre.

Han berättade att han gjort processorn annorlunda. Han har tagit fram de små ljuden mycket mer än vad den var inställd på tidigare. Annars är inställningen nästan likadan, bara lite bättre. Jag upplever att jag får in mycket mer och de små svaga ljuden är tydligare, och jag tyckte att jag verkar få in mer sånt som jag inte hört tidigare.

Ljudet är inte alls hårt och jobbigt längre, utan mycket mjukare och tydligare. Ändå har han inte sänkt styrkan på något sätt.

Han ominstallerade även buller- och fokusprogrammet så att de är mer anpassade efter det nya programmet. Och det gamla programmet som jag hade installerat tidigare (och som han hade sparat) ligger nu på ”Program 4” i processorn, så att jag kan återgå till den i nödfall om det nu skulle vara så att det inte alls fungerar med det nya programmet.

Vi avslutade det hela med att säga att vi provar så här och att jag får återkomma om det är något som behöver göras.

Hittills känner jag mig väldigt nöjd.

Jag återkommer med hur det har gått.

 

//L

 

 

Read Full Post »

På nåt mysko sätt har talprocessorn till mitt Cochleaimplantat (CI) spruckit i den del där batterierna sitter. INTE batterifacket, som man drar ut och sätter in vid batteribyten. Utan det är skalet på processorn som spruckit. Sprickan vidgas mer när man sätter in batterifacket.

Begriper inte HUR och NÄR det hänt. Jag är alltid så försiktig med den.

Hände det när jag skulle byta batterier senast utan att jag märkte att det sprack?

Eller har plasten blivit dålig med tiden och spruckit av kylan ute trots mössa?

Jag upptäckte sprickan ikväll när jag skulle ta ur batterierna för att sedan placera processorn i torklådan, då jag äntligen beställt och fått hem torkbricketter. Nu vågar jag varken använda cippen eller köra den i torklådan.

Får boka tid hos ingenjör snarast.

Nån som varit med om detta?

Avslutar detta inlägg med ett…. *MORR*

BildBild

Read Full Post »

Older Posts »