Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2014

Nu har jag varit duktig och använt talprocessorn varje dag, sen den nya omprogrammeringen för snart 3 veckor sedan. Viktigast för mig var det att använda den på jobbet.

Har märkt att jag hänger med mer nu i samtal, men att jag snabbt blir tröttare igen i både öra och huvud, så därför händer det ofta att talprocessorn åker av så fort jag kommit innanför dörren hemma. 

Ingenjören hade låtit programmera in ett nytt bullerprogram som var anpassat till den nya inställningen, men som drar ner nivån på bullriga ljud. Har testat bullerprogrammet, men jag vill inte ha den nu heller, precis som förra gången. Trodde att det skulle funka hyfsat bra, men det tog bort alla viktiga ljud, hur mycket jag än justerar själv. Aktiverade jag bullerprogrammet så sänkte den inte bara alla bullrande ljud, utan ALLA ljud. Jag hörde t.ex. inte att en kollega ropade på mig, skrek och busvisslade en bra bit ifrån mig. Just för att jag hade ryggen vänd mot honom, och alla ljud som är bakom mig försvinner pga bullerprogrammet. Jag hade hört honom om jag hade haft det vanliga programmet inställt. Jag blev lite besviken, och trots att jag inte ska göra det, så SKÄMDES jag. Jag hade ju precis varit och justerat allting och så HÖR jag inte… man känner ju sig pinsam. Jag fick förklara läget för kollegan. Han sa att det inte gjorde nåt, han vet ju att jag är hörselskadad. Jag gjorde det klart för både mig och honom, att det bästa är att jag skippar detta bullerprogram hädanefter.

Så började jag tänka i andra banor… jag kan ju inte hjälpa att jag hör dåligt, och jag kommer nog aldrig upp i samma nivå på hörselkurvan som hörande ligger på. Det är nog nåt jag har försökt sträva efter hela tiden, men som jag nu kanske borde släppa taget om. Jag får helt enkelt acceptera min hörsel som den är. Jag vet en ingenjör som träffade mitt i prick under ett hörseltest jag gjorde för något år sedan. Hon sa att jag har prestationsångest, hon upplevde att jag blev besviken på mig själv för att jag inte hörde bättre än så. Själv tyckte HON att jag utvecklats massor hörselmässigt.

Nåt som stör mig är att jag fortfarande tycker att röster är otydliga när jag lyssar på nåt i radio. Kommer jag alltid att vara beroende av munavläsning? 

Jag vet ju också att jag kommer upptäcka nya ljud under många år, om inte alla år under mitt liv. Tålamod får jag nog ha…

Nu finns det tillfällen då jag absolut inte använder talprocessorn. Och det är när jag tränar. Jag började träna i början på januari, då jag köpte mig en spinningscykel till hemmet, och den får mig att svettas floder, vilket visar att den funkar precis som den ska. Men då är ju nackdelen att jag svettar ner talprocessorn. Hörapparaten åker av för den delen också. Jag vet att det finns skydd för hörapparater och talprocessorer, men jag är inte riktigt intresserad av det.

Förra veckan gick jag och blev medlem i Nordic Wellness, ett gym. Kommer att gå på gruppträningar då och då, och där skulle ju egentligen talprocessorn varit till stor nytta, men jag kommer ju oroa mig för att svettas för mycket på den. Men ska nog göra ett försök att testa den vid nåt träningspass som inte är så svettigt.

Igår var jag ute med kollegorna. Efter jobbet åkte vi och körde gokart och avslutade med restaurang. Jag hade talprocessorn på mig på jobbet som vanligt, men när jag skulle åka hem emellan, så lämnade jag talprocessorn hemma, jag var orolig för att den skulle skadas under gokart-racet. Jag ångrar det att jag lämnade den hemma, jag kände mig handikappad helt plötsligt. Instruktören på gokart-banan stod och informerade om regler och allt viktigt, men jag hörde knappt vad han sa. Jag har kört gokart förr, och vet reglerna sen tidigare, men tänk om han sa nåt annat viktigt? Nån ny regel? Vad som helst? Som tur är så har man gulliga kollegor, som ställde upp på att förklara tydligare. Sen var det bara att bränna gummi. 

Restaurangen var det också svårt med. Hängde knappt med i vad alla sa. 

Nästa gång ska jag banne mig ta med mig den. Har visst vant mig vid cippen nu och är beroende! 🙂

Annonser

Read Full Post »

Det verkar som om den nya omprogrammeringen av talprocessorn gett resultat.

Jag känner inget obehag alls av att använda cippen på jobbet när jag befinner mig på produktionsavdelningen där det är mycket buller. Jag upplever det som att ljuden är flera nyanser rikare och jag hör längre bort i oväsendet. Den nya inställningen på talprocessorn passar mycket bra ihop med den vanliga hörapparatens inställning.

Jag upplever tal mycket bättre. En kollega som pratade i telefon med en kund stod tre meter ifrån mig vid ett tillfälle och jag råkade höra en mening han sa utan att titta på honom. ”Då ska vi se här… jag ska bara skriva ner detta snabbt”.  Känns fantastiskt!

Igår var det alltså första dan jag testade cippen med det nya programmet och det var bara en enda grej som jag stördes av: en kollega använde en elektrisk såg och det var ett obehagligt ljud. Men det tror jag faktiskt att till och med normalhörande kan störas av.

Ytterligare ett nytt ljud upplevde jag igår, som fick mig att haja till och undra om det var ytterdörren som lät. Men det var min kaffebryggare som knäppte till. När den bryggt färdigt så brukar det pysa till när vattenbehållaren tömts helt. Men tydligen så kan det knäppa till också en stund efteråt, och det har jag ALDRIG hört förut. När det hände så satt jag vid bordet 3-4 meter ifrån. Spännande! Det ska bli intressant att höra vilka nya ljud som kommer. 🙂

 

//L

Read Full Post »

Som jag skrivit om tidigare så har jag en torklåda (avfuktare) med torkbricketter som man använder för att sanera och avfukta talprocessorer och hörapparater.

Jag har en gammal modell från Dry&Store som heter Global och mitt problem var ju att jag inte kunde hitta samma typ av torkbricketter som jag haft från början. Nu har ju Dry&Store tillverkat en ny modell av torklåda som kallas ”Zephyr” och med den kom det en ny typ av torkbrickett. Minst två personer här på min blogg har gett svar på min fråga om den nya ”Dry-Brik II” skulle passa till min typ av torklåda, och deras svar var att det ska fungera.

Den är exakt likadan i formen och storleken, det är bara utseendet som skiljer sig.

När jag beställde batterier till talprocessorn förra veckan så passade jag på att beställa en trepack torkbricketter av den nya typen. Detta beställde jag på Udéns (http://www.udens.se/).

Nu har jag testat en sådan torkbrickett och det fungerar alldeles utmärkt. 🙂

BildBild

Jag hade sparat en av de gamla torkbricketterna av föregående modell och nu har jag tagit bild på både den nya och den gamla så att ni som undrar kan få se skillnaden. Den gråa är den gamla och den gula är den nya.

BildBildBildBildBild

Read Full Post »

Nu har jag varit på hörselvården och träffat en ingenjör, en som jag aldrig träffat tidigare och som var helt underbar.

Ett par dar innan besöket hos ingenjören misstänkte jag att det var batterifacket som fått skalet att spricka, för det är alltid ett batteri som sticker ut lite mer än de andra två. När jag tar ut batterifacket så sluter sig nästan sprickan helt, men när jag sätter tillbaka det så vidgas den igen. Det kan ni se på bilderna här nedan.

20140204_091137 20140204_091042 20140204_091517

 

 

Man kunde se sprickan på talprocessorn när jag hade den på mig. Klart jag var lite orolig att använda den, det kan ju komma in vad som helst i sprickan… :/

20140204_094159

 

Så jag antog att detta är naturligt slitage och detta bekräftade ingenjören och att detta inte var något problem att fixa.

Han tog isär den och ersatte den spruckna delen med en helt ny. Bara sådär. Jag frågade honom om det inte var i just den delen som själva processorn sitter, för där sitter ju displayen och alla knappar. Han sa att det är lätt att tro det, men det var bara batteridelen. Själva ”datorn” sitter i överdelen där mikrofonen är och där sändaren är kopplad.

Jag hade upplevt ljudet lite knasigt sen sprickan uppstod, som om ljuden blev svaga och starka emellanåt av sig själva. Det berodde antagligen på att batterierna glappade pga sprickan.

Nu är processorn som ny igen! Se bilderna nedan.

20140205_051035 20140205_050913

 

Jag har länge velat ha fjärrkontroll till min cipp, men jag visste att det nog inte fanns till just denna modell (Cochlear Nucleus Freedom). Jag frågade ingenjören iallafall, och han sa att det tyvärr inte fanns.

Jag tänkte att jag klarar mig utan fjärrkontroll. Jag tog upp nästa fråga: Laddningskitet och laddningsbara batterier. Priset på dem verkar stämma och att jag kunde beställa allt från Cochlear via deras hemsida. Jag svarade då att jag skulle ta en titt på det igen. Då sa han något som jag inte riktigt var beredd på. Han tyckte att om jag ändå tyckte att det gick bra att köra med vanliga batterier, så kunde jag fortsätta så, för att så småningom så kommer jag få talprocessorn uppgraderad till en ny modell. Och då kommer ju dessa batterier INTE att passa den nya modellen. Jag tappade hakan. Skulle jag få en ny processor…?! Han berättade för mig att man uppgraderar CI-användares talprocessorer när man haft dem ett tag. Nu har jag haft min i 7 år (jösses, vad tiden går) och man brukar få en ny modell efter ca 10 år. Med den anledningen av att gamla modeller är på väg att gå ut och till slut finns det inga reservdelar. Han berättade att t.ex. den modellen före Freedom kommer att försvinna om 3 år och att de ersätter modeller allt eftersom. Barnen är högprioriterade då processorerna är så stora för deras öron. Storleken verkar bli mindre för varje modell.

Så inom något år så är det dags för mig att få en ny modell, och jag tror att det då är Cochlear Nucleus 5 som gäller. Inte helt säker, men spännande blir det i vilket fall som helst.

Sen tog jag upp med ingenjören att jag behöver se över inställningarna i talprocessorn. Jag sa att jag inte riktigt gillade hur allt lät, att något behöver ändras. ”Inga problem”, sa han. Han föreslog att vi tar allt från början, då det var länge sedan talprocessorn ens varit kopplad till deras dator. Han sparade det gamla programmet som jag använde, och startade om hela processorn.

I över en timme höll vi på med inställningarna. Först gjorde han en mätning och kollade om jag hörde toner hela vägen. Och det gjorde jag. Vi fortsatte sedan med att jag fick lyssna på två pipljud åt gången. Ena pipet var ljusare, det andra var mörkare. Nu skulle jag tala om när dessa två pipljud blev lika starka. Just detta tror jag inte att jag gjort tidigare. Det var ganska svårt, men det gick. Dessa pipljud fanns i grupper om två, så jag fick lyssna på varje och säga om den ljusa var svagare än den mörka, eller tvärtom. Eller bara säga till direkt om det lät lika starkt.

Nästa del var att han skulle trycka på toner och höja styrkan på dem tills jag sa stopp. Det får inte kännas obehagligt eller göra ont. Han gjorde så med flera toner.

Nästa del var att lyssna på mycket svaga toner. Han sa att jag kanske inte skulle höra dem, och isåfall skulle jag säga till. Han sa att jag skulle få titta på skärmen medans han tryckte fram varje ton så att jag skulle veta när de skulle höras. Och om jag INTE hörde nån av de tonerna så skulle jag säga till. Det visade sig att de verkligen var svaga, men att jag ändå kunde höra dem. Han spelade upp dem 4 åt gången. Om jag upplevde att nån av dessa toner var svagare än de andra så skulle jag tala om det. De ska låta lika starkt. Så fortsatte vi gruppvis. När det var klart så lyssnade vi igenom alla i rad och kollade om det var jämnt hela vägen, och det var det. Perfekt.

Sen hade vi en uppgift kvar och det var att kolla de starka tonerna på samma sätt. Det var lite justeringar där också och till slut var det jämnt.

Vi avslutade med att starta processorn och jag fick lyssna på hur ingenjören pratade. Det lät ganska högt men örat anpassade sig förvånansvärt snabbt. Problemet var bara att jag avskydde min egen röst. Jag lät vrålförkyld. Mycket dov. Han förstod direkt var problemet var och pillade med datorn lite. Jag hörde hur processorn stängdes av och sen startades på nytt. Då lät min röst MYCKET bättre.

Han berättade att han gjort processorn annorlunda. Han har tagit fram de små ljuden mycket mer än vad den var inställd på tidigare. Annars är inställningen nästan likadan, bara lite bättre. Jag upplever att jag får in mycket mer och de små svaga ljuden är tydligare, och jag tyckte att jag verkar få in mer sånt som jag inte hört tidigare.

Ljudet är inte alls hårt och jobbigt längre, utan mycket mjukare och tydligare. Ändå har han inte sänkt styrkan på något sätt.

Han ominstallerade även buller- och fokusprogrammet så att de är mer anpassade efter det nya programmet. Och det gamla programmet som jag hade installerat tidigare (och som han hade sparat) ligger nu på ”Program 4” i processorn, så att jag kan återgå till den i nödfall om det nu skulle vara så att det inte alls fungerar med det nya programmet.

Vi avslutade det hela med att säga att vi provar så här och att jag får återkomma om det är något som behöver göras.

Hittills känner jag mig väldigt nöjd.

Jag återkommer med hur det har gått.

 

//L

 

 

Read Full Post »