Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nu har jag fått besked om uppgraderingen till Cochlear Nucleus 7!

Det blir av imorgon den 18 september!

Det var lite oväntat för mig, för jag räknade med ytterligare några månaders väntan.

Jag skulle smsa till Hörselimplantatmottagningen i förmiddags idag, för att höra om de kunde skicka en ny sändare till min talprocessor Cochlear Nucleus Freedom. Har haft ljudproblem tidigare med den, och den fortsätter krångla trots återställning. Problemet var sprakande ljud som leder till att ljudet försvinner och processorn blir tyst och sen återvänder ljudet. Detta hände ofta och minst 2 gånger i timmen. Det är som att lyssna på en gammal radio eller tv-apparat med kass antenn som får ljudet att spraka och tappa ljudet. Jag tänkte att det måste vara sändaren som glappar nånstans utan att man kan se det. Detta berättade jag i sms:et jag skickade till Hörselimplantatmottagningen.

Efter en stund svarade samma audionom jag träffade senast, Björn. Han berättade att jag istället kan komma upp efter jobbet imorgon om jag kunde och ville, för mitt kit hade precis kommit.

Jag tappade hakan. Det skulle ju dröja ett tag till?! Åh, jag blev så glad! Tackade ja till att komma imorgon eftermiddag.

Så nästa gång jag skriver så har Cochlear Nucleus Freedom ersatts av Cochlear Nucleus 7. 😊

Annonser

Ytterligare väntan

Jag har nu varit på Hörselimplantatmottagningen på Sahlgrenska. Jag var bombsäker på att få en ny talprocessor idag, men så blev det inte. Audionomen förstod att jag förväntat mig det, men han lovade att det kommer bli en ny. De vet bara inte när. Om det inte blir av innan årets slut så blir det nångång nästa år. Jag har redan fått vänta i snart 2 år på uppgraderingen, så jag klarar nog några månader till.

Anledningen till att jag blev kallad till Hörselimplantatmottagningen nu var förberedelser inför den nya talprocessorn. Jag berättade allt för audionomen om hur jag upplever min nuvarande processor och alla problem. Urgullig audionom som lyssnade på allt jag sa. Jättecharmig kille. Jag sa att den besvärar mig tokmycket och beskrev den som skarp och stickande och högljudd. Minsta ljud fick mina ögon att vibrera, kändes det som. Ja, du läste rätt: Mina ÖGON. 🤣 Bara att öppna en kran fick mig att vilja slita av cippen och kasta den ifrån mig. Trots att den var inställd på svagaste programmet och på svagaste volym och känslighet så var den rent ut sagt för jäklig. Omöjlig att ha på jobbet.

Minst tre gånger har jag fått cippen omprogrammerad och justerad, ändå blir det inte bra. Sen tröttnade jag på cippen och dess problem när jag hamnade i en svacka i mitt liv. Det gick år och månader utan att jag använde den. Ville inte. Orkade inte. Nu försöker jag tvinga mig själv till detta.

För att komma till saken: Det vi gjort nu idag är att återigen omprogrammera cippen och jag fick sitta där kopplad till en dator och lyssna på toner och tillsammans ställde vi in nivåer och alla möjliga inställningar. Jag har 22 elektroder inne i örat, 4 st har varit bortkopplade i några år och nu kopplades ytterligare en bort. Just den elektroden kan vara den som gett mig obehag genom skarpa och stickande ljudupplevelser och pingpongkänslan i ögonen.

Nu är talprocessorn helt annorlunda. Vi har sänkt nivåerna ganska mycket då vi förmodligen gjorde nåt fel vid förra omprogrammeringen. Sånt som händer. Nu har jag 4 olika program i cippen, där Program 1 är den svagaste. 4 är den starkaste. Fokusprogram och bullerprogram har jag fått borttaget då det bara är onödigt särskilt på jobbet, för de programmen tar bort väldigt mycket bakgrundsljud.

Nu ska jag försöka använda talprocessorn och börja om. Jag blir kallad så fort de fått in den nya för mig.

Jodå, det blir en Nucleus 7 😊 Den är riktigt tjusig. Han frågade vilken färg jag ville ha på processorn och innan han ens hann få fram färgprover så sa jag SVART. Då matchar den min vanliga hörapparat, som är just svart. 😁 Modellen jag tittade på hade även en linje i guldfärg, men han sa att det finns med silver också, och då sa jag att jag gärna vill ha silverlinje på den, då jag inte gillar guld.

Nucleus 7 kommer att ha 3 laddningsbara batterier och dessa får jag gratis tillsammans med laddare, vilket var riktigt roligt att höra eftersom de är jättedyra. Fjärrkontroll kommer jag också att få till den, och jag kommer också kunna styra den med iPhone. 😊

Den är nog värd all väntan, trots allt!

Nu återstår det att se om jag kommer använda den gamla så mycket innan jag får den nya, men jag har lovat att försöka. Just nu är den bättre än den vad den var innan, hittills har jag inte slitit av mig den än iallafall.

Lite skillnad mellan Nucleus 7 och Nucleus Freedom, eller hur?

Det närmar sig

Nu ska jag snart åka till Sahlgrenska och få en ny talprocessor. Det ska bli så spännande. Man sitter och undrar vilken processor det blir.

Nu har jag haft lite tid att fundera över de två möjliga alternativ jag kan komma att erbjudas: Nucleus 7 eller Kanso. Det lutar verkligen åt att jag skulle välja Nucleus 7, dels för att den har fått bra kritik och dels för att Kanso är så ny att jag inte vet så mycket om den ännu. Dessutom tänker jag lite mer praktiskt: Jag cyklar till och från jobbet varje dag, året runt och i alla väder och då undrar jag lite över hur bra Kanso sitter på huvudet när man har hjälm på. Det går säkert att fästa den i något band eller något, men det är inget för mig isåfall. Det var aldrig några problem med att ha Nucleus Freedoms talprocessor på mig samtidigt som hjälmen, så jag kan inte tänka mig att Nucleus 7 skulle ställa till problem.

Samtidigt som jag ser väldigt mycket fram emot att få en ny talprocessor och börja om, så känner jag nästan en gnagande oro över vad ingenjören ska säga och tycka om att jag inte använt min nuvarande på evigheter. Även om jag kommer förklara så gott jag kan, så kanske hen säger att det inte är nån idé att jag får en ny.

Jag har inte använt min nuvarande processor av olika skäl. De största skälen är:

– Ljudinställningarna blir aldrig bra

– Den har ingen fjärrkontroll

– Jag jobbar som nyanserare (blandar färg) och det är besvärligt att plocka av och sätta fast processorn på jobbet hela tiden och man måste ta av skyddshandskarna då för att inte smutsa ner processorn med färg, lösningsmedel och annat skadligt. Att jag måste ta av och på ofta beror på att jag ofta tycker att det är för högt, för lågt, känsligheten är felinställd eller nåt annat program behövs. Jag är ju inte riktigt nöjd med Nucleus Freedom och det blev till slut tröttsamt att åka till Sahlgrenska för att be dem fixa problemen, när det ändå aldrig blev bra och jag kan inte sätta fingret på vad som är fel.

– Det har hänt mycket runt mig i privatlivet som gjort att jag inte riktigt orkat med ljud och stress. Det har helt enkelt blivit så att jag bara använt den vanliga hörapparaten och inte talprocessorn. Det är fortfarande kämpigt runt om mig, men nu måste jag försöka börja om för min egen skull.

Det återstår att se vad som händer när det väl är dags.

Goda nyheter!

I augusti är det äntligen min tur att få min talprocessor Cochlear Nucleus Freedom till en nyare modell, om inte den senaste!

Har inte använt min processor på ett bra tag nu, så det blir som att få börja om igen nästan. Och då MÅSTE det bli bra, det måste bli enklare att använda den i vardagen.

Ha en fortsatt skön sommar!

//L

Ser fram emot uppgraderingen

Jag väntar otåligt på kallelse till hörselvården för uppgradering av talprocessor till mitt Cochleaimplantat. Det borde ske närsomhelst nu. Det ska bli SÅ spännande! Hoppas att jag får den nya Cochlear N7, för den verkar vara riktigt bra.

Jag ser fram emot att börja om igen med en ny processor som inte är så klumpig som den gamla. Den är även löjligt svår att hantera speciellt på jobbet, man visste aldrig vad man tryckte på ibland på processorn. Ville ju inte alltid ta av mig den och pilla och sen krångla fast den igen. Nej, just det, Cochlear Nucleus Freedom har inte ens fjärrkontroll. Är väldigt säker på att det kommer bli mycket lättare med den nya.

Vore perfekt om en kallelse damp ner i brevlådan inom två månader, för just nu har jag all tid i världen. Är nämligen sjukskriven sen 21 december då jag trillade med cykeln i blixthalka på väg till jobbet och bröt benet precis under knät. Detta fick opereras och det tar tid med läkning och rehabilitering. Plattor och skruvar sitter nu i benet då frakturen var såpass komplicerad att det krävdes detta för att sätta ihop allt igen. Om ca två veckor får jag börja belasta benet lite i taget, och sen får man se hur det går.

Vore som sagt perfekt om jag blev kallad till CI-teamet nu snart, då hade man haft nåt vettigt att pyssla med. Blir snart galen på kryckorna, TV-n och alla böcker och tidningar.

(Bild på frakturen före och efter operation)

Uppgradering av talprocessor

Jag har fått veta att det är förseningar med uppgradering av talprocessor. För några år sedan sa man att man brukar få nyare modell av talprocessor vart tionde år, på ett ungefär, pga utgående reservdelar. Då borde jag ju ha fått en ny i år, då jag blev inkopplad första gången 2007. Jag hörde av mig till CI teamet för ett par veckor sedan och kollade upp detta. De svarade att det inte blir i år, men att jag blir kallad när det är dags. Åh, vad jag ser fram emot det. Jag hoppas, hoppas, HOPPAS på en mindre modell och att den har fjärrkontroll. Det hade varit så bra att ha på jobbet. Den talprocessorn jag har nu (Cochlear Nucleus Freedom) är mest bara ett enda stort problem. Vägrar använda den på jobbet, eftersom jag ofta får ta av den och pilla på inställningar som ändå inte blir bra. 

Den dag då uppgraderingen sker, då ska jag börja om från början igen och då måste allt kännas okej. Nåt som jag retar mig på, men samtidigt har förståelse för, är att ingenjörens rum är ljudisolerat. När man kommer ut och möter alla världens ljud så känns ibland programmeringen helt misslyckad. Då är ljuden för höga, starka, stickande eller bara låter helt fel. Just för att de ljuden inte finns i det ljudisolerade rummet. Det räcker inte att föra oväsen eller prata högt. Nej, denna gången ska det bli rätt. Jag har inte heller tid att åka fram och tillbaka till Sahlgrenska hela tiden, eftersom jag har ett jobb att sköta.

Cochleaimplantat och röntgen

I alla år som jag har haft Cochleaimplantat så har jag vetat att jag inte kan genomgå magnetröntgen på grund av metallen i implantatet. Enda alternativet är vanlig datortomografi.

Nyligen röntgade man mitt huvud för att leta efter ett eventuellt aneurysm, som kan vara ärftligt. Min far dog av brustet aneurysm i hjärnan (pulsåderbråck). Eftersom jag har högt blodtryck så ville jag få detta kollat om jag ärvt detta eller ej, och om det isåfall krävs mer än blodtrycksmedicin eller någon annan åtgärd.

Jag genomgick vanlig datortomografi i augusti. Personalen meddelades om mitt CI. Det var inga problem. 

Enda problemet var att det borde ha gjorts med kontrastmedel, för det är på det sättet man kan se alla kärl i hjärnan. Detta kom jag på efteråt och frågade en väninna som jobbar som röntgensjuksköterska om hur det går till egentligen. Hon sa att det hela har gått fel. Det SKA vara med kontrast, säger hon. Jag pratar med vårdcentralen om detta och ganska snabbt får jag ett brev från läkaren, som remitterat mig till röntgen, om att datortomografin visade inga tecken på aneurysm eller något annat, och att röntgenpersonalen inte ville göra datortomografi med kontrast på grund av mitt cochleaimplantat. 

”Okej…” tänkte jag bara. Hur kan de då se alla kärl utan kontrast? Och om jag inte kan genomgå varken magnetröntgen eller datortomografi MED kontrast, hur ska man då kunna röntga mig om jag hamnar på sjukhus och är allvarligt skadad…? Vad skulle kunna hända med CI om jag använder kontrastmedel?

Så nu, mina trogna följare (om det finns någon kvar): Är det nån som har erfarenhet av cochleaimplantat och datortomografi med kontrastmedel? Eller nån som vet hur det funkar? 

Jag kommer ju naturligtvis att kontakta CI-teamet om detta. 

//Lisa