Mitt liv som hörselskadad

Nu ska jag berätta litegrann om mig själv och mitt liv som hörselskadad. Jag föddes i Göteborg en eftermiddag i augusti 1978, under ett väldigt åskväder, likt Astrid Lindgrens sagofigur Ronja Rövardotter. Åskvädret var så kraftigt att strömmen gick, men som tur var så har ju sjukhusen reservström. Kanske därför jag älskar åskväder, eftersom jag föddes under ett sådant?

Jag var precis som alla andra bebisar i början, utom på två punkter. Detta uppmärksammades när jag var runt 8 månader. Jag var ovanligt tyst som bebis, skrek inte lika mycket som alla andra bebisar. Och så hoppade jag alltid till när jag låg i spjälsängen och någons huvud dök upp ovanför mig. Det var först efter en särskild händelse som mamma och pappa tog mig till barnavårdscentralen. Det var när pappa stod och diskade i köket, och jag var på golvet i närheten, som pappa råkade välta en massa köksgrejer ner på golvet, det blev ett förfärligt oväsen. Jag satt med ryggen vänd mot alltihop, men jag hörde ingenting. Då var jag runt 8 månader gammal. Raka vägen till barnavårdscentralen blev det, och där upptäckte de att jag var gravt hörselskadad sedan födseln.

När jag var runt 1 år gammal fick jag min första hörapparat, och det var en ny upplevelse för mig, vid varje ljud jag uppfattade hoppade jag till och blev sittande/stående helt stilla, stirrade och bara undrade ”vad var det där?”. I samband med första hörapparaten träffade jag en talpedagog ganska ofta, vi tränade tal, hon läste högt ur böcker, hade rytmik tillsammans. Jag, mamma och pappa tränade väldigt mycket tillsammans på tal, de läste alltid ur böcker för mig eller pratade helt allmänt med mig, lekte mycket.

Jag började i förskolan 1984 och då var jag 6 år gammal, och där gick det både hörande och hörselskadade barn. Jag tror att en av mina förskolelärare tog över uppgiften som talpedagog. Från förskoletiden minns jag att det var mycket rytmiklektioner och sagostunder tillsammans med de andra hörselskadade barnen.

Sedan började jag i första klass i grundskolan hösten 1985, i hörselklass med andra hörselskadade barn. Vi var runt 7 stycken. Hela grundskolan har jag gått i hörselklass, även i gymnasiet. Många tror att jag har pluggat på riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro, men det är fel. Jag pluggade på Katrinelundsgymnasiet här i Göteborg, där fanns det inte bara klasser för hörande utan även för hörselskadade. Talpedagog hade jag i både grundskolan och gymnasiet.

Tog studenten 1997 efter att ha pluggat handel- och administration i 3 år. Mot slutet kände jag mig väldigt skoltrött, och kände att jag nog valt fel i gymnasiet. 10 år senare, visste jag inte riktigt vad jag ville ha ut av mitt liv, min hörselskada bromsar ju en del för mig också. Men jag har ju förstås provat mig på två saker. Jobbade i nästan 3 år som kanslist på hörselvården och nästan 1 år på Överskottsbolaget. Under 2006 pluggade jag på Folkuniversitetet, tillsammans med några andra hörselskadade. I slutet av 2006 genomgick jag operationen för CI och var sjukskriven i 10 månader. Orsaken var trötthet och yrsel, och lite problem med att höra i början och tolka alla nya ljud. 

I oktober 2007, efter sjukskrivningen, arbetstränade jag på ett av sjukhusen här i Göteborg. I ett arkiv. Det var mycket pappersvändande och sorteringar. Blev bara kvar i 5 månader, då det inte fanns möjlighet att bli anställd pga nedskärningar inom vården. Så under våren 2008 hamnade jag i färgbranschen, och där är jag än idag, blev anställd! Trivs enormt bra bland alla goa grabbar! =)

I början var det jobbigt med allt oväsen i produktionen på mitt jobb, men det var nåt jag vande mig ganska snabbt vid, det viktigaste är ju att jag kan utföra mina arbetsuppgifter.

Varje gång jag gjort ett hörseltest så har det visat ungefär samma, inga större förändringar. Från början hade jag bara en hörapparat från ett års ålder, men så småningom blev det två. Med åren blev det nyare och bättre. Den senaste hörapparaten är från i år (2009),  fast bara för vänster öra, eftersom jag nu har Cochlea Implantat på höger öra.

Ända sen jag var liten har jag haft hörseltekniska hjälpmedel, bortsett från hörapparaterna. I ridskolan använde jag en halsslinga. Det finns ett telespole i hörapparaterna som man kopplar på till teleslinga så att ljudet blir förstärkt när ridläraren pratade i en särskild mikrofon som sänder ljudet trådlöst till slingorna. Det finns sådana trådlösa slingor till TV också, den skulle inte klara mig utan, så bra är den. För att uppfatta när dörr och telefon ringer, så finns det akustiska och optiska signaler. Akustiska innebär starka ljudsignaler som indikerar att nu ringer det på dörr eller telefon, man hör skillnad på dem. Optiska innebär ljussignaler, då kopplar man istället lampor som blinkar på olika sätt för dörr och telefon. Man kan ha både akustiska och optiska signaler om man vill.

Det finns speciella väckarklockor för hörselskadade/döva. De kan se ut som vanliga väckarklockor men är kopplade till en kuddvibrator i sängen. När klockan ringer, så vibrerar kudden. Man kan koppla dörr- och telefonsignalen till väckarklockan, och även brandlarmet. Brandlarmet är isåfall speciellt som man får inkopplat av ett företag som hörselvården skickar hem. Företaget installerar även fasta ljud- och ljussignaler, om man inte valt att ha trådlöst signalsystem.

(UPPDATERING, dec -09) Vad finns det mer…? En halsslinga/öronkrok för stereo och freestyle/MP3 exempelvis… Och för mobiltelefoner! Man kopplar på telespolen i hörapparaten och har slingan runt halsen (eller öronkroken bakom örat bredvid hörapparaten), och slingan sänder ljudet från mobilen trådlöst till hörapparaten, och det blir ett renare ljud. Jag vet att förr var det väldigt mycket problem att använda mobiltelefon direkt mot hörapparaten, eftersom det alltid blev störningar. Nuförtiden verkar det ha blivit mycket bättre, men jag undrar fortfarande vad som gjort att det blivit bättre. Beror det på att hörapparaterna är digitala nu? När mobiltelefonerna kom ut i mitten/slutet på 90-talet så var hörapparaterna fortfarande analoga. Eller beror det på att mobilernas antenner stack ut och inte var inbyggda? Jag var helt säker på att det var antennerna som störde hörapparaterna. Eller beror det nu på att de flesta mobiler har 3G-nät? När jag upptäckte för första gången att jag kunde höra i mobilen utan störningar så var det min första mobil med 3G. Som ni förstår, så vet jag alltså inte varför störningarna plötsligt försvunnit. Nån som vet?